måndag 3 februari 2014

Sektvarning!

Att vara barn till en man vars hustru är tokkristen var inte lätt. Men då mannen dog blev det ännu värre. Hustrun förväntar sig att bli försörjd, eftersom Gud förser. När man var barn ingick man i Guds barnaskara. När man nu är vuxen ingår man i Guds lagningskedja, eftersom Gud förser. För att försörja en kvinna som inte är ens biologiska mor, en person man knappt känner, men som är heligt kristen och så övertygad om att dödssjuka människor blir friska bara man tror och ber "rätt", att Gud ska ge en det man behöver bara man förlitar sig på honom.

Som en skild vän sa till mig; nog för att jag många gånger önskar att jag ska få pengar från ovan, men det fungerar inte riktigt så. Men det gör det för den här kvinnan. Hon lyckades inte få mannen frisk, det måste väl bero på mannens otro och de synder han begått under livet. Eller förhoppningsvis tar hon lite ansvar och inser att hennes usla böner inte funkade. Eller, att Gud inte hade lust att göra den svårt sjuka maken frisk, utan han går och dör till råga på allt. Guds fel, men Gud kan ju inte ha fel. Eller? Miraklet passerade deras dörr och gick till någon annan.

Man skulle kunna gapskratta åt vansinnet, men det går inte då man är barn till den man som dog. Där kvinnan inte talar svenska språket när det passar henne, inte förstår något runt någonting, när det passar henne, eller kan en människa vara så urblåst och så ointresserad av att ta hand om sig själv. Nej, hon är inte senil. Just det, jag glömde ju, Gud förser ju!

Men det är inte Gud, det är makens barn som får ta hand om en vuxen kvinna. 

Sekten har en mycket god lösning då Gud inte strör pengar från Himlen direkt i nävarna på oss. Då ska barnen, enligt sektledaren, ge henne allt kapital och bara ta saker med affektionsvärde. Barnen ska bli arvlösa, eftersom Gud måste förse. För Gud förser inte barnen med något, de kan ju ta hand om sig själva. För att han ska kunna förse en vuxen kvinna som inte vill arbeta utan enbart leva på Guds försyn.